Utväcklingslandet Bolivia

Inkarikets Vagga


Bolivia, den sydamerikanska kontinentens femte största och
fattigaste land,  kallas ibland för "Sydamerikas Tibet" på grund
av dess höga och isolerade läge, utan tillgång till egen kust.
Landet domineras av indiansk kultur och befolkning. Ett trettiotal
olika indianfolk utgör cirka 70% av befolkningsmängden, varav de
två största folk-grupperna är aymara, ättlingar från den
gåtfulla Tiahuanacu-civilisationen, och quechua, ättlingar till
inkafolket.


Landet västra del genomkorsas av Anderna, världens längsta
bergskedja, med många massiva toppar.  Anderna delar sig i två
bergskedjor som kallas Cordeillera Oriental (östkedjan) och
Cordillera Occidental (västkedjan). Mellan dessa ligger den en
betydelsefull högplatå på 3500 meter över havet. Marken i denna area är väldigt ofruktsam men trots det så bor majoriteten av
befolkningen i detta område och livnär sig till största delen
på gruvarbete. Den östra delen av landet täcks av den tropiska
regnskogen som utgör närmare hälften av landets yta.


Historia


Bolivia är ett land som under flera århundraden har haft ett
instabilt läge kantat av drogproblem och förtryck.


Man har hittat spår av en civilisation som funnits på 600-talet
vid Titicacasjöns södra del i form av stenuthuggningar, textiler
och handtverk i lera. Men den civilisationen upphörde oförklarligt,
långt före inkafolket invaderade området i början
av1200-talets. Inkaväldet  blomstrade under årtusenden  till dess
att spanjorerna kom med förödelse år 1538. 1545 hittades stora
silverfyndigheter som gjorde landet rikt och höjde dess status som
koloni. Indianerna gjorde gång på gång uppror mot de nya spanska
härskarna men det resulterade bara i att de blev mördade eller
nedtryckta. Ett år med både sorg och lycka var år 1825, då
hade ett år av krig med avgörande slag mot spanjorerna pågått
och den 6 augusti blev Bolivia en självständig stat. Landet
Bolivia uppkallades efter frihetshjälten Simón Bolivar, som varit
ledande i striden. Folket var lyckligt de hade äntligen fått vad
de kämpat för men sörjde många som mördats, misshandlats och
som dött i stridigheterna. Men det var inte slut på dödandet och
katastroferna än. Mellan åren 1879 och 1935 låg Bolivia i krig
med sina grannar och förlorade ungefär halva sitt territorium. En
av de viktigaste platserna som förlorades var hamnstaden
Antofagasta. Förlusterna i kriget mot Paraguay (1935) ledde till att
det gamla politiska systemet långsamt började vittra sönder.
Under perioden fram till 1952 ägde stora politiska oroligheter rum i
landet. Men, år 1951 var det nyval och ett nytt parti, med den
mexikanska revulotionen som förebild, kammade hem segern.  Den nya
regeringen, MNR (Movimiento Nacionalista Revolucionario), vart
tvingade av militären att kliva ner från posten. Ett år senare
gjordes en kupp mot militären och MNR återtog sin post som landets
regering, stödda av bönder och arbetare. Under årens lopp  har
Bolivia legat vacklande mellan demokratiska och militanta regeringar,
och gör det fortfarande.

Bolivias historia är en  viktig del i speglingen av dagsläget
där och förklarar mycket varför Bolivia idag inte är ett
i-land. I sverige har vi en helt annan historia och har inte alls
samma problem och kan därför ha svårigheter att förstå deras
situation. Av den anledningen har jag tagit upp en del historik och
därmed försökt ge en bredare bild av u-landet Bolivia.


Geografi och ekonomi

Bolivia ligger i sydamerika, söder om ekvatorn. Landet är ett
utvecklingsland helt utan kust, vilket försämrar
exportmöjligheterna. Länderna som kapslar in Bolivia i inlandet
är Peru, Chile, Brasilien, Argentina och Paraguay. Som sagt är
Bolivia Latinamerikas femte till ytan största land med  1 084 391
kvadratkilometer. I Bolivia lever drygt 8 miljoner människor,
nästan lika många människor som finns i Sverige. Bolivia har
liksom sina grannländer, som också är utvecklingsländer,
sinkats mycket i sin utveckling på grund av koloniseringar,
diktaturer och drog handel. Sverige har varken haft kokaplantor,
diktatur eller varit koloniserat av andra länder. Vi har fritt
fått utvecklats och tagit del av våra egna naturtillgångar, den
moderna tekniken från industrialismens vagga till nu samt haft
möjlighet att exportera våra varor ganska fritt. Vårt land har
inte behövt låna sig in i en skuldfälla, en fälla som idag
är en del av u-landsproblematiken. Det är vi i-länder som genom
värlsdbanken försett de fattiga länderna med dyra lån och
därmed bidragit till deras utblottning.


Bolivia har två huvudstäder, Sucre och La Paz. La Paz är den
nyaste huvudstaden, Sucre är fortfarande huvudstad därför att
det var den största huvudstaden efter självständigheten 1825. La
Paz är världens högst belägna stad, den ligger hela 3632
m.ö.h. I staden bor det 1,8 miljoner invånare.


Dalar och platåer

Boliva har en väldig mångfald i sin natur som skiftar från
tropiska regnskogar, höga platåer och ökenliknande områden.
Landets östra sida dommineras av Anderna och en högplatå. I
dessa områden kan klimatet vara drastiskt skiftande, från
bördiga dalar där det regnar cirka 800 mm om året till den
ofruktsama högslätten där det regnar cirka 400 mm om året.
Medel temperaturen i dalarna är 18 grader och det är i huvudsak
där landets livsmedel produceras. Problemen i bergen är inte bara
det stränga klimatet utan även de dåliga vägkommunikationerna
i den svåra terrängen. Ibland är den enda lösningen att transportera 
livsmedel med flyg. På högplatån ligger landets städer, bland annat 
huvudstaden La Paz. Platåns berggrund är  förutsättningen för 
städernas existens och försörjer  folket med malm av olika slag.



Malmbrytningen är en väldigt viktig del av Bolivias export  men
det kommer jag att gå in på närmare längre ner i texten.


På 60- och 70-talet var Bolivias malmexport ett stort hot mot vår
svenska eftersom deras malm inte innehöll fosfor och inte heller var
lika dyr. Det betydde att den inte var så dyr att förädla fasten
transporterna till europas stålindustri var längre.

70% av landets yta täcks av ett så gott som obebott område
mellan östkedjan och  den Brasilianska gränsen. I den nordöstra
delen av Bolivia finner man regnskogar och träsk medan den
sydöstra delen täcks av buskvegitation och grässlätter.

På gränsen mellan Bolivia och Peru ligger latinamerikas största
sjö, Titicaca-sjön.  Den är Inkafolkets heliga sjö och ligger
på 3812 meter över havet och  täcker hela 8000 kvadratkilometer.
Landets högsta berg heter Illimani och är  6882 meter över
havet.



Natur resurser

Bolivia har det egentligen bättre förspänt när det gäller
naturresurser än Sverige. Man har olja i Andernas östra delar,
andra naturtillgångar landet har är naturgas och metallrika malmer
som ten, volfram, antimon, vismut koppar, bly och silver. Landets
största inkomster kommer just från naturresurserna
raffinaderierna, gruvdriften och sockerrörsindustrin. Från
gruvsektorn kommer mer än hälften av landets export. Bolivia har
även god till gång på vattenkraft, den ger 60% av
elektriciteten. En annan naturresurs som landet har, och dessutom inte
utnyttjar, är de stora skogarna. Skogsindustrin har helt enkelt inte
haft tid att komma igång. Däremot så har åtskilliga delar av
regnskogarna skövlats dels p ga profitintressen när det gäller
boskapskötsel, man har huggit ner skog och låtit djuren beta av
gräset - huggit ner ny skog när nytt bet behövdes osv. Man har
också huggit skogen för att komma åt så kallat ädelträ.



Typiskt för utvecklingsländer är att deras export oftast
utgörs av  råvaror - vilket gör att man säljer billig råvara
och köper in förädlade produkter dyrt. När, eller om, Bolivia
kommer in i en industrialisering så skulle de ha goda möjligheter
att lyckas och kanske till och med bli ett av världens ledande olje,
naturgas och metall exportörer. En anledning till att landet inte
har kommit så långt idag beror delvis på militärens hårda
grepp om landet, delvis på maffian, men till mesta dels beror det
på den besvärliga terrängen och det otympliga läget utan kust
- man saknar en fungerande infrastruktur, något som vi i sverige har
väl utbyggt.


Arbete och sysselsättning



Enligt siffror från 1990 arbetade cirka 41% av landets befolkning
inom jordbruket medan bara 13% arbetade i industrier av olika slag.
Övriga tjänster och småföretag utgötgjordes av 46%.
Arbetslösheten var på hela 19%, vilket är en alltför hög
siffra.


I landet odlas bland annat kokabusken illegalt. Det är av den
bönderna framställer kokain. Bönderna brukade tugga kokabuskens
blad för att det lindrar trötthet och hungerskänslor. Kokainet
exporteras mest till USA och utgör 75% av all odlad mark. 1991var
Bolivia ett av världens främsta exportörer av kokain.  Man har
flera gånger med våld försökt att utrota odlingen av denna
gröda, med mutor och stränga lagar, men utan större resultat.
Kokabusken drar hem så mycket pengar till markägarna och odlarna,
att ingen annan slags odling går upp mot den.Busken är dessutom
väldigt lättodlad. Kokainhandeln är givetvetvis olaglig.
Inofficiellt är odling och smuggling av kokain och kokainbas den
viktigaste ekonomiska sektorn. Kokainet används i en rad olika varor
som till exempel tuggummi, tandkräm och vin.

Det externa klimatet i Bolivia gör jordbruket mycket sårbart. På
de övriga 15 procenten av de odlade ytorna odlas bland annat majs,
vete, ris, socker och kaffe. Jordbrukarna i Bolivia har liten
tillgång till tekniska maskiner, inget vägnät, dåligt utbyggda
lantorganisationer samt ingen kontroll av uppköparna. Detta skiljer
sig helt från våra förhållanden eftersom vi har en stark
bondeorganisation med kooperativt ägda förädlingsindustrier. De
bolivianska bönderna får också vara beredda på att bli
rånade av girilla, militär eller maffian. I sverige är vi
strängt reglerad av jordbrukspolitiska belut och har i och med
många problem som man inte har i Bolivia.


Industrierna i Bolivia går dåligt. Exporten är liten och måste
jämt ske via ett annat lands transportväg, vilket kostar extra
pengar. Möjligheten att få avsättning för sina inhemska
produkter i hemlandet är låg på grund av att befolkningen är
så fattiga. Man har börjat att halvförädla samtliga råvaror
men utvecklingen går långsamt. Man räknar med att bara hälften
av all industrikapacitet värkligen utnyttjas.


Den stora utmaningen för morgondagens Latinamerika är att hitta en
metod som möjliggör fortsatt ekonomisk tillväxt och samtidigt
ser till att denna tillväxt gynnar flertalet.


Bolivias exporter består av 37% metall, 10% naturgas, soyaböner
9%, juveler 11%, 7% träoch övrigt 36% (siffrorna är
baracirkavärden). Leverantörer är bland annat Amerika, England,
Colombia, Peru och Argentina.

Export: 848 miljoner US dollar (1992).

Landet importerar kommunikations varor, transportutrustning ,
kemikalier, mat , petroleum med mera. Varorna kommer mestadels från
Amerika, Japan, Brasilien och Chile.

Import: 941 miljoner US dollar (1992).


Kommunikationer


Bolivia har en spännande natur som kan vara mycket besvärlig till
terrängen. Stora bergstoppar, trånga dalar. Dessutom är Bolivia
glesbefolkat (6 invånare per kvadrat-kilometer) men räknar med att
cirka 60% av befolkningen numera bor i städerna. Vägnätet är
dåligt utbyggd, en ytterst liten del är asfaltserad och många
vägar är inte  farbara under regnperioderna. Eftersom mestadelen
av befolkningen bor på höglandet så är det också landets
mest vägtäta. Den östra delen har varit under utbyggnad de
senaste åren - för att få dit civilisationen och för att
utveckla området. Det finns en motorväg i landet som heter
panameriska motorvägen. Vägen går från Argentina, genom
Bolivia, till Peru. Utrikeshandeln sker mesta dels via hamnar i
grannländerna. Genom ett avtal mellan Peru och Bolivia 1992 fick
Bolivia tillgång till en hamn mot Stilla havet. Det finns
järnvägar i Bolivia, men de är få, den klart viktigaste
kommunikationen är flyget i landet, utan flyget skulle många
platser totalt isoleras.


Sociala förhållanden


Hälsovården är väldigt dåligt utbyggd bland folket i
Bolivia, man har dåliga hygieniska förhållanden, undernärings-
problem och bristande kännedom om vissa sjukdommar. Sjukdommar som
på andra håll utrotats har dykt upp i landet, medicinerna är
för dyra för det fattiga folken. Bara drygt 65% av befolkningen i
städerna, respektive 12% på landsbygden, har tillgång till rent
vatten.


Det typiska för utvecklingsländer, som Bolivia, är att dess
befolkningspyramider har en bred bas och spetsig topp, de visar att
många barn föds och dör i tidig ålder men också att få
når en hög ålder.

I sverige ser pyramiden annorlinda ut vår har smal bas, tjock midja
sedan avrundas den uppåt, mot slutet tunnas den av. Den är
relativt jämn, få dör som spädbarn och man har hög
medellivslängd. Vi har en välutbyggd hälsovård, rent
dricksvatten och mediciner som är subventionerade.


Befolkningen och sociala problem

Bolivia är från början ett indianskt land och består idag av
cirka 70% indianer, cirka 25% mestiser och  5% vita. Av alla dessa
människor (cirka 7,7 miljoner) så bor mer än 60% i städerna.
Många föräldrar orkar där inte ta hand om sina barn, eller
ställer så höga krav på dem att de inte orkar att stanna hos
sina föräldrar.

De flesta gatubarn har blivit så illa behandlade att de tvingats fly
hemifrån. Bristen på de mest elementära behov i livet gör att
många föräldrar förlorar kärleken till sina barn och driver
dem så hårt att barnen till slut inte orkar längre utan ger sig
av.


Det krävs mycket innan ett barn överger sina föräldrar - det
som skulle vara tryggheten i livet. Villkoren är mycket hårda
för barn i fattiga länder och ansvaret att försörja familjen
kan helt falla på barnen, speciellt om en av föräldrarna är
handikappad eller borta av någon annan orsak. Drogproblemen inte att
förglömma.


Bolivia är ett land där man får välja vilken religion man
känner för. Huvudelen av befolkningen är romersk-katolsk, men
det finns även många som fortfarande utövar olika sorters
indianska religioner. Det officiella språket är spanska men
quechua och  aymara räknas formellt också som officiella. Man
räknar med att cirka 20-50% av befolkningen inte kan läsa och
skriva, men enligt kyrkan är siffrorna betydligt högre.
Skolgången är obligatorisk mellan åldrarna 6 till 14 år, men
alla barn går inte i skolan, det är brist på lärare, lokaler
och andra resurser och vissa barn är tvungna att arbeta istället.
Här har vi också allmän skolplikt men det som saknas där har
vi; lärare, skolor, böcker med mera.


Landets regering är numera flerpartis demokrati och är en
²multietnisk och mång- kulturell stat². Av Bolivias granländer
är det Peru som står närmast, där har Bolivia fått
tillgång till en hamn vid Stilla havet som jag nämnde tidigare.
Hamnen betyder att Bolivia inte längre är så beroende av Chile
som mellanhand för sin export.



I Bolivia har både mindre och större jordskalv inträffat  under
det senaste decenniet. Det senaste skavet blev en katastrof, miljoner
av människor blev hemlösa. Hjälp i form av tält, mat och
mediciner skänktes av ett flertal länder, men nådde på grund
av de dåliga kommunikationerna de olycksdrabbade zonerna väldigt
sent (om de kom fram över huvud taget).



När sedan massmedia slutade att tala om katastroferna minskade
stödeten från andra länder samt det egna drastiskt. Så är
det med utvecklingsländer, när de inte hörs och syns i media
glöms problemen bort, trots att de fortfarande finns där.


Det är svårt för oss om möjligt att få en förståelse av
problemen i utvecklingsländerna. Vi klickar på TV´n möts av
katastroferna i världen - klickar vidare möts av andra
verkligheter som inte är helt realistiska. Det är omöjligt att
förstå utan egen erfarenhet, vår tillvaro har mycket av
tryggheten men var har vi deras glädje som man ibland ser speglad i
musik och dans.


Referenter


(http://www.ur.se/ur/htmldocs/bolivia.html)

gopher://hqfaus01.unicef.org:70/00/.cefdata/.ctryprofile95/bolivia

http://www.barnensraddningsark.com

http://home4.swipnet.se/~w-46030/svenska/foredrag.html

"Towards an Urban World" författad av Göran Tannerfeldt

Länder i fickformat nr 711, från 1994 och är tryckt av
TryckOffset AB, stockholm 1994.

SkolAtlas, utgivet av Gleerups Förlag